Knappt en vecka har gått sen jag lämnade Sverige för New York. Efter fyra månader av papper och ansökningar fram och tillbaka är jag äntligen här, det är nästan ofattbart.
Det är stort. Större än vad jag är van vid. Det är gula taxibilar och taxichaufförer med mössan sittande ovanför öronen. Det är en lägenhet i Soho med bricks och högljudda värmerör. Det är drinkar och mat: sushi, bagels och pizza. Det är människor av alla sorter: högljudda, tysta, långa, korta, färgade och vita, det är en salig blandning. Och det är fantastiskt.
Den första veckan här har jag bekantat mig, ytterligare, med den amerikanska byråkratin. Med andra ord, jag har ansökt om ett social security number. Det gör man på ett av många social security administration offices och jag gjorde det på ett som låg på Broadway.
Jag åkte upp till 31 (!!) våningen tog en nummerlapp och satt där och väntade tillsammans med några missnöjda och högljudda amerikaner. Nu väntar jag på att dem, återigen, ska kolla mina papper s...